Hockeybruden!

Mitt liv som hockeyspelare

Mitt Liv hur jag startade med hockey

 

Hej! Nu ska jag berätta om mitt liv som har varit än så länge. De började år den 30 september 1998 när jag föddes, jag skulle egentligen heta anchelik men de vart Lize-lott istället. Jag var en väldig lätt unge var nästan aldrig ledsen, för jag var lärd att jag ska inte tjata mig till saker. Men efter ett par år så blev de dax att välja vad jag skulle vilja göra för sport. Mina förädlar tog med mig till en ishall i Haninge sm heter Torvalla.Och de var dagen som Ishockey vart mitt liv. Jag började spela som utespelare men efter ett tag så var de dax att testa att vara målvakt och jag sa ja, de var svårt i början för man ramlade mycket. Sen vart det målvakt jag vart fast vid, men de var inte billigt det. 

 

Året 2009 så ville jag byta lag för jag kände mig inte välkommen när jag kom till träningarna spelade med killar då. Och bytte klubb de gjorde jag de vart Västerhaninge och de var ett klokt val av mig för de var då jag mötte mina ”syskon” Emilia och Lovisa(Lollo, Millan). Livet va så mycket enklare då för jag slapp byta om i ett eget omklädning rum som jag fick göra när jag spelade med killarna. Jag kände mig som en i laget då. 

 

Året var 2012 då jag bytte klubb igen för jag gick bakåt i utvecklingen. Och den här gången vart det Södertälje SK. Men tiden där vart kortvarig för när år 2014 kom vart de dax för mig att välja gymnasium och de var inte de lättaste, för jag visste inte vad jag skulle välja. De var frågor som ” ska jag stanna i Sthlm?, Ska jag välja resturang?, Ska jag välja en annan stad?, Ska jag sluta med hockey?” m.fl. för jag var väldig stressad under den tiden för de var NP(nationella prov). Men jag hade ett bra stöd av alla i min omgivning. Minns vad mina föräldrar sa”De är ditt val. Men vad du än väljer kommer vi stötta dig i allt.” Och med dom orden så vart de en flytt till Västerås.

 

Flytt dagen kom då dagen jag skulle flytta till Västerås, vart klubb byte och skola. Och jag tror aldrig att jag har varit så nervös som jag var då, jag trodde att jag aldrig skulle klara att vara utan mina föräldrar. För jag har alltid varit en som har varit svin tajta med mina föräldrar. Men de gick bättre än vad jag hade tänkt för att jag saknade inte dem. Men den 1:a september fick jag och min kompis Linnea nycklarna till vår egna lägenhet. Och då fattade jag att jag hade flyttat på riktigt. Och då kom min pappa up, jag grät så mycket då men de var av saknad och lycka att få träffa. 

 

Nu har ni fått en inblick av mitt liv men mycket av hockey livet. Men ni får mer sen:*

 

Puss o kramkiss  

Välkommen

Välkommen till for.me!

Det här är ditt första inlägg. Logga in och ta bort inlägget under "arkiv" i menyn om du inte vill ha kvar detta.